för mycket... too much...

som händer just nu...

Jag hinner inte med!!

Testar att sätta mig ner en liten stund, tar några minuter för mig själv... skriver lite - fastnar i den här världen som jag gillar så mycket - denna skrivandets värld!!

Det är full rulle i hemmet, massor som händer, vi myser, vi trivs med tanken på att flytta... men vi hinner inte rikigt med. När ska vi få den där tiden att få ro? När skall vi hinna samla tankarna? Hur skall allt gå? Kommer vi att trivas? Kommer Isabell att trivas?

Jag vet, vi vet - att allt ordnar sig till slut, men det är mycket som snurrar i ens huvud just nu. Så mycket att komma ihåg, så mycket att göra!

Så skall man ju helst hinna med att ha ett socialt liv på sidan om också!! Hinna med att jobba och att ta hand om sina nära och kära...

Jag förstår att folk blir stressade och hysteriska, jag tänker då på att så många stressar med massor med fritidsaktiviteter och stuff, som träning och andra hobbysar... Sen rasar förhållanden och familjer sprids som vinden... Kanske inte så konstigt, för när tar de sig tid att vara med varandra...

För oss har det alltid vart viktigast att vara VI, att vi skall hinna med varandra. Ibland hinner vi inte med det... och då mår vi dåligt!
Vi har lärt oss att ta tillvara den lilla tid vi har och att inte stressa så mycket med sånt som i slutändan inte är värt något för oss... vi vill inte att vi glider isär, vi vill helt enkelt vara vi!!

Jag tror det är det som får oss att trivas så bra med livet... Vi är där vi är och vi gör det bästa av situationen...
Vi myser på kvällarna när vi tänker på att vi skall flytta till en större bostad, vi får lite ångest - för vi vill flytta NUUUU!!

Vardagsrummet är fyllt av lådor, sovrummet likaså...
Isabells rum är orört, men det mesta av hennes leksaker ligger nu i vardagsrummet... Det är ju mycket roligare att leka där - vi har byggt en koja mellan låd raderna... Hon har en låda som är en båt (som går till mommi), en låda som är en buss och en som är affär!! Lyckan för en liten en, att få allt detta att leka med...

Det är skönt att veta att hon verkar tycka det är lite skoj allt detta, Isabell vår kärlek, hon pratar om att packa och hon frågar ibland vad hon får ta med... man känner en liten konstig smärta i bröstet och inser att det inte kan vara lätt att förstå för henne...
Men vi har sagt och fortsätter att säga att allt skall med, alla hennes leksaker och då ser man lyckan i hennes blick!!

Isabell hon är en liten sötnos, som oroar sig över att nallen som hon sover med på dagis skall komma bort, att han skall känna sig ensam och vara ledsen... Så nu har vi fått lova att den skall komma hem varje kväll och sova med henne, så att hon ser att han inte är ledsen... Våran lilla tjej, hon är så söt! Hon har så mycket idéer i sitt söta lilla huvud, hon kommer på det mest oväntade att säga...
Som när hon vaknar och det första hon säger är "Lilo" och man tänker "ingen mer film för dig min lilla vän" och så går man och sätter på DVD:n i all fall... usch vad lätt hon har det!!

Hon kommer att ge oss så mycket att tänka över dessa år vi har framför oss, vi kommer att oroa oss för så mycket. Bara att veta det ger en ju ångest, men på något sätt så ser jag fram emot alla dessa "problem" som kan komma fram under åren, de är ju till för att lösas och man lär sig ju inget om livet om man inte lever!! Enkelt...

Som du/ni kanske märker så flyger mina tankar iväg lite hit och dit, mycket handlar om lilla Isabell och vad som skall göras med henne. Men mycket handlar också om att bara klara dagen... Hur då undrar man kanske då... ja, jag är ju den jag är... och alla dagar i mitt liv är inte så lätta...

Jag har ibland för mycket spöken i mitt huvud, kanske har jag för mycket tid att TÄNKA, kanske får jag bara se till att acceptera att jag är den jag är, det är ju ingen vits att ändra på sig eller vad!! Jo, det är det, även om man kan tycka ibland att "fan - jag får väl vara den jag är". Men nu är det ju så att skulle jag fortsätta vara den jag är, då skulle jag aldrig (i perioder) träffa någon runt om mig, för jag skulle hasa ner i det där mörka hålet som man ibland önskar att man fastnade i och aldrig kom upp ur... det skulle ju vara så mycket lättare, då kunde man skylla allt på den "svarta ångesten", men så lätt är inte livet och jag tänker inte fastna där nere... jag tänker inte göra det lätt för mig, utan här kämpar man snällt emot dessa demoner som visar sig med jämna mellanrum...
Just det... jämna mellanrum och då har vi kommit fram till att detta allt har att göra med att jag är - EN KVINNA!! Tänk om man ändå vore man!! Ha ha!!!

Efter alla år av ångest och sjuka tankar, så ser jag för varje dag som går ett tydligare och tydligare mönster... Kanske har det alltid vart lika tydligt, kanske inte! Ingen har i all fall påpekat att det skulle kunna vara just det som är problemet, (och hur skulle någon kunna se det... jag är ju jämt på gång och har nåt att göra, många har ju inte ens sett att jag mått dåligt) och antagligen om någon hade påpekat det så hade jag sagt att de har fel… kanske, eller kanske inte…
Men samtidigt är det ju så, att det är så lätt att bara strunta i att man har mått dåligt då man börjar känna att man mår bra igen, man glömmer så lätt. För att sen bli påmind igen då känslorna kommer tillbaks…

Mina problem är inte stora… jag har det inte SÅÅ jobbigt, jag gräver inte ner mig i sjukt djupa gropar… Jag orkar bara inte med… jag tappar orken, tappar lusten, tappar inspirationen och jag vågar inte tro på omvärlden runt om mig… Jag vågar inte lite på någon!
Ångesten finns bara där, den gräver i mitt inre, den vägrar att ge sig!!
Jag letar febrilt efter orsaken, ibland hittar jag den och ibland inte. Ibland hittar jag orsaken och kan lösa problemet och då mår jag bra… men jag har inte den turen varje gång!!

Här i min blogger värld, här trivs jag när jag får sådana här stunder, här kan jag skriva vad jag känner, här kan jag sätta ner det på papper det jag tänker… Jag kan reda ut mina tankar i skrivna ord!!

Här får jag ut en del av det som känns jobbigt, när jag hittar ett sätt att få ner det jag känner i ord. Det är MIN terapi!! Jag bryr mig inte om ifall någon läser detta, det spelar ingen roll… jag skriver för mig själv och för att jag mår bra av det!! Jag vet att några läser det jag skriver och jag välkomnar er till min blogg, jag är glad att ni finns – och det menar jag!!

Jag skriver inte här för att folk skall tycka synd om mig eller nåt sånt, jag vill bara skriva av mig och på det sättet visa er vem jag är och kanske så kan någon förstå varför jag gör som jag gör ibland!!
Kanske kan det vara lättare för folk runt om mig att förstå – förstå att ibland händer saker i livet som man inte rår för!! Man har blivit tilldelad en kropp och den lever sitt liv, den har jag ingen större kontroll över… Jag har önskat så många gånger att jag kunnat byta kropp, för min sviker mig alltid… Ett svek som jag aldrig kommer att få en förklaring på… om ni förstår vad jag menar!! Jag tänker då på att om en människa sviker mig, då kan den förklara sig, men det förstod ni nog redan ;-)!!

Det känns bara så skönt att sitta här och skriva, att skriva om det som händer i mitt huvud…

Rensa skallen lite!!

Och tyvärr är tiden framför datorn för tillfället slut, dags att återgå till den värld jag lever i, svänga mig om och fortsätta med att leva i denna orediga lägenhet (som nog också är en förklaring varför jag inte riktigt orkar med just nu!!)!!

Dags att gå ut i regnet och ta en liten promenad, den dagliga promenaden till dagis. Dags att vara mamma igen, hmmm, tänk jag är en mamma, ibland undrar jag hur det gick till!! Dags att försvinna in i Isabell busiga värld… njuta av att umgås med den söta lilla saken! Njuta av att se lyckan i hennes blick då hon får se att hon fått nya byxor, nya vantar, nya strumpor och en ny mössa…
Så kvällens nöjen blir att mannekänga dessa nya kläder, *fniss*!!

Ha det nu gott mina kära läsare…
Njut av livet

Ta vara på de ni har runt om er, ge varandra en extra kram idag/ikväll…
Ibland kanske den kramen betyder mer än ni tror!! Kanske mottagaren just då behöver den – lite extra!

Kram

A – denna KKKram är till dig!! Miss you!! This was just ”one of those days”, you know!!