Okej,
Då sitter man här på båten igen, på väg hem en snabbis… skall åter tillbaka till holmen imorgon. Saknar redan min två älsklingar!!
Det har vart helt underbart som vanligt, eller kanske lite bättre än vanligt…
så mycket har hänt…
Känner inte egentligen för att åka hem, men vad gör man inte för sitt jobb!! Det är väl bara att åka…
Konstigt är det också att mitt huvud är så tomt, det finns inget att få ut… jag hittar inte den där vanliga inspirationen till att skriva, kanske beror det på att jag suttit så lite vid en dator de senaste dagarna, kanske, vem vet…
Jag saknar inte ens att sitta här, visserligen ser jag fram emot den kurs jag sökt till nu till hösten… vet ju ännu inte om jag sluppit in men man kan ju alltid hoppas…
Men som sagt jag saknar inte att sitta här, jag saknar att skriva, men inte att sitta vid datorn jämt…
och med tanke på det så har det nog vart en super sommar, jag har lyckats med att komma ifrån just denna burk… konstigt att säga det, att jag inte saknar datorn… skönt att inte känna behovet, *fniss* men jag antar att det första jag kommer att göra när jag kommer hem det är att sätta igång datorn där hemma och kolla min mail och gå genom alla bloggar jag brukar läsa.. sen kommer jag att sitta där och fundera på vad jag skall skriva och jag kommer troligtvis inte att komma på något vettigt att säga!!
Det har hänt massor den senaste tiden, men inget jag känner för att skriva om i en blogg… inga hemliga saker som skett… men det har inte hänt något som jag känner att är värt att skriva om…
Jag kan visa er massor med bilder och troligtvis kommer jag att publicera en del bilder från denna sommar!!
Men allt det som har hänt denna sommar kommer att stanna i mitt huvud…
det kommer att vara minnen som jag kommer att bevara för evigt,
minnen som jag kommer att vara glad att ha i mitt huvud… minnen som man mår bra av!!
Jag kommer att
minnas våran dotter
minnas hur mycket jag har njutit av solen
minnas alla drömmar vi pratat om
jag kommer att njuta när jag tänker på denna sommar
denna sommar som har vart vår…
jag kommer att kunna se på alla bilder som vi tagit
jag kommer att le när jag tittar på dem
de fina bilderna på den lyckliga lilla tjej vi har haft med oss, jag kommer att se på alla bilder och se allt det där nya som hon lärt sig, jag kommer att se allt det där roliga hon har gjort…
jag kommer att minnas känslan av att komma tillbaka till min familj
efter att jag har vart i Stockholm några dagar
Jag kommer att minnas
tårarna som kom då jag såg Isabell sist jag kom tillbaks
lyckan i hennes blick då hon såg mig
den härliga känslan som värmde mig då jag fick krama om min familj
Jag kommer att längta tillbaka… så många gånger!!!
Jag har längtat så mycket efter min familj då jag jobbat, jag har önskat att vi hade kunnat vara på samma plats…
Men jag har vart så glad att jag har haft den möjligheten att för första gången på 2 år kunnat få vara för mig själv hemma… jag har kunnat stänga in mig själv i mig själv, vara den jag är och ingen annan, jag har kunnat rensa min hjärna lite... hittat tillbaka till mig själv… hittat tillbaka till verkligheten…
Det låter säkert ganska konstigt, att säga så… men om man vet vem jag är och vet hur mycket jag uppskattat ensamhet, så vet man också hur mycket detta har betytt för mig…
Hur mycket detta att bara kunna stänga av allt kan betyda…
Jag tror inte man förstår hur mycket det kan betyda att kunna stänga dörren om sig bara strunta i allt, inte ha några krav eller måsten som skall göras… om man inte har just en massa krav och måsten runt om sig hela tiden…
Man kan kanske tycka att det har man ju inte annars heller… men med den lilla med sig hemma så har man ju så många måsten att göra, man kan ALDRIG stänga av allt och bara vara!!
Visst ALLA har ju måsten (vill inte trampa någon på tårna för att jag säger allt detta…), alla måste ju ta hand om sig själva, så på det sättet så har ju jag haft måsten runt mig fast jag vart ensam… men jag har inte behövt ta ansvar för någon annan än mig själv och det är en helt annan sak!!
Skojade och sade till min chef att jag har semester då jag jobbar… för jag har ju haft möjligheten att bara jobba och inte behövt passa några tider, jag har hunnit med att käka på dagarna och ändå kommit hem i relativt bra tid… sen har jag ju inte behövt stressa med att få maten klar – för ingen har väntat på att få maten serverad… vilken känsla…
Men visst – på sätt och vis har jag ju saknat den där regelbundenheten i maten… och allt annat!! Jag har saknat de mina, de som jag lever med… Jag skulle aldrig klara av att leva utan dem!!
Lyssnade häromdagen på en kändis som just fått barn - det fick mig att tänka lite extra på allt detta - hon hade vart ganska vild innan!!
Hon hade aldrig vart rädd för något, men när hon fick barn – då förändrades allt!!
Helt plötsligt var hon rädd, rädd för allt!!
Det lilla barnet gjorde henne rädd – och jag förstod precis vad hon menade!!
Jag känner igen känslan, jag har gått genom det själv!!
Saker som man aldrig vart rädd för, saker som man tyckt vart spännande och man bara gjort tidigare, blev helt plötsligt skrämmande, man kunde inte bara göra det, det fanns ju nåt helt annat att leva för… detta är en känsla som man inte hade räknat med…
Barnet förändrade allt för henne, hela livet förändrades…
och även om jag aldrig gillat denna kvinna så blev mina tankar om henne helt annorlunda helt plötsligt!!
Allt det hon sade stämde,
allt om att allt man letade efter var en kick – man behövde en kick för att må bra,
allt om rädsla – tidigare så var man inte rädd,
allt om hur mycket man nu tänker på allt det man gjort tidigare i sitt liv – vad mycket skräck man satt i sina föräldrar, vad mycket onödigt man fått dem att oroa sig över…
Jag kanske inte var SÅ vild, kanske inte en av de värsta, men alla har vi olika gränser som vi försöker tänja på… Jag hade inte en familjeförmögenhet bakom mig, inga miljoner att sätta sprätt på, men ändå känner jag igen det hon sade, det hon pratade om, just allt detta med att få en kick… och att vara rädd… Men det handlar så mycket om en känsla inom sig, en känsla som man inte är van att hantera, man har vart van att bara vara själv – men helt plötsligt ändras ju allt… Nä, nu skall jag inte upprepa mig!!
Livet har en helt ny mening och det spelar ingen roll hur många gånger man önskar att man bara kunde springa bort och bara försvinna - börja om på nytt, jag skulle ALDRIG vilja byta bort det jag har idag – för alltid när det är som jobbigast så får man det där lilla ”tecknet” som visar en att man är på rätt väg, som hjälper en genom den där tunga dagen…
Det finns så mycket att leva för här i livet – alla dessa små fina stunder och alla de stora härliga sakerna som händer, allt det där som gör det värt allt det hårda jobbet!! Livet är bra härligt!!
Och nu skall jag sluta skriva, ska sluta försvinna bort i mina tankar…tänkte snart stänga av denna dator och ta mig ut på däck en stund… åtminstone sätta mig ner någon annanstans än i cafeterian… det är så mycket folk här och jag börjar ledsna på snacket som är runt mig!!
Men även fast jag trodde att jag inte skulle komma på något att skriva så blev det en hel del, tankarna smög sig iväg – och jag hittade tillbaka till den där sköna känslan som jag gillar att ha när jag skriver!!
Så mycket känslor – så härligt!!
Kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar