måndag 25 juni 2007

Så är man hemma igen...

Efter en dag på jobbet, en kort dag idag...

Tänkte skriva några rader! Om vad?? Ja, det vet jag inte... mitt huvud har den senaste tiden vart ganska tomt när det kommer till skrivandet. Har haft så mycket annat för mig, som att läsa böcker, motionera, se på film och allt bus med Isabell kan man ju inte räkna bort!!

Det har vart en tung tid - på sitt sätt... jag har ifrågasatt mig själv många gånger, undrat vad jag gör på denna jord osv., jag har vart ledsen och glad om vartannat... Jag tror att mycket av mina konstiga humörsvängningar beror väldigt mycket på min träning.... Jag har tappat några kilon och jag ser ett mönster som jag sett hos så många andra, när kilona försvinner så ändras också humöret. Och det känns ju på något sätt helt rätt, för kroppen måste ju få en chans att hitta rätt i detta nya levnadsmönster som den har...

Men jag mår bra och det är det som är huvudsaken för mig, jag trivs med att vara ute och motionera och jag trivs med att köra mina egna styrketräningspass för mig själv hemma på kvällarna då Isabell somnat!! Jag trivs med att vara UTE så mycket mer nu än vad jag vart på många år!! Jag känner att jag lever igen och att orken kommer tillbaks.

Jag letar fortfarande efter den motionsformen som skall passa mig, men känner ingen panik för det. För jag rör på mig så mycket nu och för varje dag som går så känner jag hur kroppen svarar... och jag måste säga att jag blir väldigt imponerad hur en kropp fungerar, då jag märker att allt det jag läser i ämnet stämmer (ok, kanske inte allt), jag tänker då mest på att man skall ha vilodagar i sin träning...
I början fick jag panik, jag ville ju inte stanna upp när jag äntligen kommit igång, men efter att ha ha några "ofrivilliga" (har inte passat med allt annat som skall göras) vilodagar, så har jag känt att de dagar jag tränar så ser jag ingen skillnad på kroppen, men då jag vilar då ser jag det sakta men säkert... eller kanske rättare sagt känner jag det. Det är svårt att beskriva...

Och för första gången så känner jag att min kropp fungerar som den ska. I alla år, så har jag svurit över att min kropp har så konstiga ideer, jag har hatat mig själv för att jag inte kunnat göra allt som jag velat för att min kropp sagt stopp, men just nu känns det som om jag har fått svar på många av mina undringar genom åren... det enda som behövdes var lite träning...

För helt plötsligt så ger kroppen signaler om att "nu gör du rätt". Jag har alltid haft någon sorts "auto-pilot" i mig, som ger mig en signal och säger "nu är du hungrig", "nu har du ont", "det där är inte rätt", "det där är du sugen på" osv.... När jag var gravid så märktes det ännu tydligare, kroppen var aldrig sugen på något onyttigt, utan jag skulle hela tiden bara ha MAT, riktig MAT, jag mådde illa av söta och salta saker!! Men visst, det är inte bara fördelar att vara sugen på riktig mat, det gjorde att jag gick upp 23 kilo istället... hmmm...

Men det är så skönt att veta att man gör rätt, jag hoppas jag kommer att klara av att göra detta ett bra tag, att inget blir fel på vägen, att jag inte tröttnar!!

Jag hoppas att tålamodet håller i sig och att jag kanske en dag vågar mig in på ett gym, det skulle vara kul!! Men jag har ingen brådska dit, jag har fullt upp med att hinna med allt som det är nu... Så den dagen jag går in på ett gym, den kan lika bra komma om ett år... Det får framtiden utvisa!!

Funderar nu på att ta mig en långpromenad, få lite frisk luft i sig innan jag går och hämtar den lilla från dagis!! Men jag vet inte, just nu har jag så många tankar i huvudet så det känns som om jag blir sittandes här ett tag!!
Jag kan ju passa på att skriva lite, sen skall räkningarna betalas och sen då... hmm, ja sen har jag ju faktiskt inget att skylla på, sen blir det nog en promenad... Om inte en lång, så en liten kort en!!

Men skall i alla fall avsluta denna lilla skrivar stund nu, hinner nog skriva mer sen...

Ha det bra..
kram

Inga kommentarer: